Tänk att det är så enkelt att blogga! Fler borde… Nej, förresten, alla kanske inte borde göra det.
Jag kollade runt lite bland olika bloggar idag, via en bloggportal, och insåg att trots att alla kan, kanske inte alla borde blogga.
Det var en hisnande uppvisning av stavfel och särskrivningar. (Jag borde verkligen inte döma folk efter hur de skriver, jag har en bror som är dyslektiker. Men man ser snabbt skillnad på felskrivningar av dyslexi och felskrivningar av ren slöhet.) Det kan också bero på att jag börjar bli kärring, för jag gillar inte bloggar som skrivs med sms-språk (”lr” istället för ”eller”, o s v) även om jag själv gärna använder förkortningar.
Vis av skadan 😉 ser jag att det verkligen fortfarande är så att nyblivna mammor får gröt i huvudet. Visst är varje barn ett underverk och visst är det något speciellt med första barnet – men babybloggar? Hallå?!? ”Idag log jag lite mot mamma. Sen kräktes jag på tröjan innan jag sov en stund. Jag är så söt när jag bajsar – titta på fotot.” *skakar på huvudet* Utmärkande för sådana bloggar är att de endast förekommer till första barnet.
De hamnar i samma kategori som hund- och kattbloggar, nästan. Där finns (trots ämnet) en del roliga och underfundiga författare med roliga och underfundiga djur – ingen nämnd och ingen glömd. (Och, ja – jag följer EN kattblogg, men bara en.)
En del bloggar är starkt ämnesinriktade, handlar t ex bara om segling eller programmering, och inget annat. De ger ofta ingen bild av människan bakom, utan håller sig stenhårt till ämnet. Inget ont om det, de hittar säkert sina intresserade läsare, de också.
Det är verkligen fascinerande att se vilket brokigt utbud det finns i bloggvärlden!
[tags]bloggar, bloggande[/tags]
Haha, du har så rätt! 😀
Jag veeet. Jag har väldigt svårt för kvnnor som inte ser annat än barn När vi är på släktkalas hos min mans släkt (där det finns en massa småbarn)slutar det alltid med att alla kvinnorna (utom jag) sitter på ett ställ och diskuterar barn och alla männen och jag sitter och diskuterar husrenovering någon annanstans.
Dessutom har de alltid så otroligt svårt att förstå att jag TYCKER inte att deras bäbis är sötast i världen och tycker INTE det är gulligt när den kräks på min rena tröja.
Småbarnsmammor får gröt i huvudet, så är det. Been there, done that – jag var inte bättre själv, på den tiden det begav sig.
Det går över, men är jobbigt för omgivningen så länge det håller i sig. ”För, du vet, MITT barn dreglar så gulligt när det får tänder.” (Alternativt: ”För min lilla byssenyssing är så tötelipöt när små issebissingarna tommel i lilla munsingen.” *ryyys*)
Numera bloggar juniorerna själva, om de vill. Utan babyspråk. 😈
Visserligen tycker jag att alla som vill ska skriva. Men jag håller med dig… Stavning kanske vore en bra idé att lära sig innan man sätter igång.
Innehållet i bloggarna kan jag inte kritisera. Det är mycket blaj. Men också mycket bra. Baby- och djurbloggar kan jag dock vara utan.
Det är en salig blandning i bloggarna, och man väljer ju själv vilka man vill följa. En del får mig att rygga baklänges och aldrig gå dit igen, andra blir snabbt favoriter. Precis som med lösgodis – alla gillar inte allt! 😛