Inte riktigt rätt

Det händer då och då att jag får hjälpa folk tillrätta, i mitt arbete, då de av en eller annan anledning missuppfattat instruktioner (eller bara annars är trögtänkta/ korkade – ingen nämnd, ingen glömd. 🙄 ). Idag har jag hållit på hela dagen med sådana personer; den ena efter den andra… *suck*

Det är bara att inse faktum: vilken tur att jag inte blivit lärare! Mitt tålamod blir kortare och kortare, då jag gång efter gång måste förklara samma sak åt samma person (en del fattar verkligen inte).

Igår upptäckte jag en anledning till varför en del jobbärenden är krångligare än andra. Det beror på ett (internt) fel i ett av systemen vi använder, där en funktion är dubbeltydigt namnsatt. Namnet kan tolkas både som att man ska använda funktionen, eller som att man inte ska det.

För en van användare är det glasklart, men ovana användare gör ofta fel där. Jag, som ändå sysslat en del med internutbildning under årens lopp (hos olika arbetsgivare), ser genast vad som kan förbättras. Nu återstår bara (”bara”) att hitta rätt person som kan ändra detta, då jag inte har behörighet till det.

Som om jag inte hade tillräckligt mycket att göra!!!

Gammal katt

Gammeltant madamen blev 19 år igår! (Enligt katter.nu motsvarar det 96 människoår!) Still going strong, även om hon sover mer än tidigare. Hör lite dåligt, men hon är ju katt och förväntas inte lyssna när man ropar på henne i alla fall. 😉

Högtidsdagen firades i lugn och ro med ett par svängar utomhus och lite extra kel. Inget gottigott, då matte struntade i att åka och handla. Hon får något extra under påsken istället, då jag hunnit fylla på förråden.

Svartsjukans demon, a k a froppisen, strök runt soffan när jag och madamen hade vår gosstund, men det gick över lite senare, när froppisen fick komma och sova med mig. (Madamen sover helst själv, medan froppisen vill ha sällskap.)

*fnissar för mig själv* Vinkeln på fotot gör henne verkligen inte rättvisa, men madamen älskar att slicka mig på handen. När jag håller upp mobilen för att fota, sträcker hon automatiskt fram huvudet för att slicka på mina fingrar. Då får jag dra undan handen så långt att hon inte kan följa med längre, men hon sitter kvar med framsträckt huvud för att nå mig så fort jag är ”inom zonen” igen.

Andra bloggar om: