Allmänt, Foto

Som ung på nytt

Jag köpte en poncho redan förra sommaren/ hösten (minns inte exakt när), med planen att använda den istället för kofta när jag gick ut och rökte. Nu blev det inte så; den hamnade på kökssoffan, annat hamnade ovanpå den, och vips var den borta ur mitt medvetande.

Nu har jag hittat ponchon (lyfte på ett par ihopvikta gardiner…) och börjat använda den! Inte nog med att den faktiskt är både snygg och varm (trots att den är v-ä-l-d-i-g-t glesstickad), den får mig att känna mig som ung på nytt!

När jag var liten flicka, hade mina föräldrar med sig en blå poncho åt mig efter en resa till Kanarieöarna. Den var av ganska tjockt tyg, mörkblå med ljusare blått/ turkost mönster, fransar och knytsnören med tofsar vid halslinningens sprund.

När jag så småningom ledsnade på ponchon, har den vandrat runt bland släktens barn, och nu vet jag inte var den håller hus. Den kanske inte lever längre? Annars var den väldigt praktisk som lekplagg; one size fits all – förutsatt att man inte är för tjockskallig. :mrgreen:

Tänk vilka minnen som dyker upp när man minst anar det!

Varför jag alls kom in på det här med poncho, var just one-size-fits-all-konceptet… Jag råkade ut för en riktig fadäs igår när jag skulle hem efter jobbet. En annan bil stod parkerad alldeles för nära min förardörr – jag slapp inte in i bilen! 😳

Trots att jag försökte tränga mig igenom den smala springan, gick det inte alls.* Jag kollade med några damer som satt och åt vid en uteservering strax bredvid, om det var deras bil, men det var det inte. Däremot erbjöd sig en av dem att prova om hon slapp in i min bil, så hon kunde backa ut den från parkeringen – och det lyckades!

Vilken tur jag har så snälla och hjälpsamma medmänniskor!** 🙂

(1. Jag tog mig hem och kunde fundera på hur fet jag är i lugn och ro, hela kvällen. Nej, det var ingen som sade något om min vikt – annat än jag själv, åt mig själv. Och då kom jag ihåg det Perfekta Plagget som passar alla – oavsett kroppsform.)
(2. Det kan också ha betydelse att jag lyssnar på en bok, där en kvinna försöker trycka ner en annan/ visa sin makt genom att kritisera hennes kropp, frisyr, klädstil, etc.)

[tags]poncho, barn, klä ut sig, one size fits all, parkering[/tags]

*) Jag hade inga betänkligheter mot att trycka ett eventuellt märke från min förardörr på sidan av den för-nära-parkerade bilen, eftersom den redan hade en lång repa/ inbuktning efter hela sidan. Måste ha kommit för nära en stolpe eller något.

**) Ja, inte den personen som parkerade in mig, förstås. Den hade jag gärna TALAT MED STORA BOKSTÄVER åt just då. Nu har jag lugnat mig. En aning.

2 kommentarer på “Som ung på nytt”

  1. Inte konstigt att han hade en buckla i dörren om han alltid parkerar för nära bilen intill…

    PS: det är inte jag som har ponchon, men jag har HAFT den…
    Ett suveränt plagg. Jag har en ”ny” nu, som passar på allt och alla vid alla tillfällen.

    1. Det var inte en buckla, det var hela sidan på bilen som såg ut som att den kört för nära en stolpe eller nåt. Den var både bucklig och repig – och inte bara på passagerarsidan…

Kommentarer är stängda.