Jodå

Vi har snö så det räcker och blir över. Det börjar bli lite svårt att se sig för i gatukorsningar – om man inte har en SUV (eller vad det heter) så man sitter lite högre upp än i en vanlig bil.

Den rykande färska bilden är inte från någon gatukorsning, utan från personalparkeringen. Nu ser man minsann inte älven, men den är ändå snö- och istäckt så här års. *rycker på axlarna*

Det är vackert när solen kommer fram, och fast det betyder kallt väder så är det ändå lite varmare på dagarna än på nätterna. Solen har nog börjat värma en aning?

*pust* Det märks att jag varit borta från jobbet några dagar! Inte nog med allt jag fått i post och mail, det springer folk här hela dagarna och lämnar in sina ärenden kors och tvärs. Jag hinner knappt med! 😯

Andra bloggar om:

 

Matsedel v 6

Veckans matsedel, det lilla som är kvar att fundera på, består av rester. Jag har ätit rester i flera dagar, men igår gjorde jag Janssons frestelse – som gav rejält med rester.

Så då vet ni. 😉

Andra bloggar om: ,

På benen på banan igen

Nå, nu har jag gjort undan några sjukdagar. Piggare, men kanske inte helt frisk (snorig & hostig) är jag tillbaka på jobbet igen. Inte har jag tid att vara hemma!

Självklart har drivorna av inkommande ärenden, både som vanlig post och i mailboxen, vuxit till snudd på oöverstigliga mängder, men jag har sorterat bort det värsta nu. Jag måste ta itu med dessa ärenden sedan, men de är inte akuta.

Jag var och handlade igår. Häpnade över mängden snö som kommit sedan jag varit ut senast (har inte ens tagit in posten…) och vadade genom fluffet till garaget. Köpte bl a en stor säck solrosfrön åt småfåglarna, men drabbades av ett problem när jag handlat klart.

Den vanliga maten rymdes inne i bilen, men inte fågelfröna. Bagaget vägrade hållas öppet, utan föll bara igen så fort jag släppte luckan. För att slippa bli halshuggen av min egen bil, väntade jag tills någon kom och kunde hjälpa mig att hålla luckan öppen. Och då, som genom ett trollslag, fanns inte en människa inom syn- och hörhåll. Typiskt.

Nå, jag hade ingenstans bråttom utan väntade ett bra tag tills någon äntligen kom ut på parkeringen. En liten tant hjälpte mig hålla bagageluckan öppen, medan jag kunde använda båda armarna att slänga in den stora säcken med fågelfrön i bagaget.

Nu ligger den säcken fortfarande kvar i bagaget, men hemma har jag ju en kvast eller spade eller något annat att stötta upp luckan med när säcken ska lyftas ur. Jag har bara inte tagit itu med den än. Hade fullt upp att bära in all min egen mat först.