Just idag är jag irriterad (igen 🙄 ) på en del medarbetare (motarbetare?). Ibland funderar jag vilka kompetenser som fått in dem på sina tjänster – ingen nämnd och ingen glömd.
Vad man inte får glömma är att vi har ett serviceyrke, så vi måste kunna handskas med folk, oavsett vilken utbildning vi har med oss i bagaget. Det kan behöva skrivas en del på näsan, så de kommer ihåg det.
Det är dessutom inte bara kunder vi handskas med, vi anställda behöver också stöd och uppskattning för vår insats – inte bara från varandra. Utbildningar inom våra yrkesområden, nätverk med likasinnade, en eller annan personalförmån skulle inte vara helt fel.
Lönen går inte att göra så mycket åt, men det är inte i lönen felet sitter. Visst vill alla ha mer betalt, men man måste trivas och utvecklas på jobbet också. Arbetsgivaren verkar nöjd med att ”bara” ge lön, men glömmer det viktigaste: arbetsglädjen och -trivseln.
Jag försökte föreslå en endagskurs, som jag och några av mina medarbetare behöver, som gick i L för inte alls länge sedan.* Nej, den fick vi inte gå?!? Vi ska istället ta hit utbildaren ”längre fram” så fler från personalen – som behöver – kan gå den kursen. Jag får inget svar på när den kursen ska bli, bara lite vagt ”senare”, men tro inte att jag tänker glömma den!
Nåja, vi har ju chansen att bli bjudna på fika – hela två gånger/år (semlorna på fettisdagen räknas som en gång, så det är en kvar i år)! Julbord får vi också. Och julklapp! Visserligen bara en (1) biobiljett, men vem behöver bjuda med sig någon utomstående på bio? Man kan ju ta en arbetskamrat med sig, så är problemet löst.
Verkar jag bitter, så är det meningen.
[tags]medarbetare, motarbetare, kompetens, serviceyrke[/tags]
*) Endagskurser i L är perfekta. Dit åker vi bara över dagen, så ingen övernattning behövs.