Skrammel

Jag var hem till Byn och hälsade på svägerskan E, bara för att köra lite bil i värmen. Nu märks det att åldern börjar ta ut sin rätt. På mig, alltså. 😉

Både på väg dit och på väg hem skramlade inte bara bilen, utan även mina onda knän, så våldsamt i guppen längs vägen, att jag trodde knäskålarna skulle fara ur led. 😯 I vissa gupp tog det så ont att det kändes som knivhugg i knäna. Då körde jag ändå i krypfart, med solen i ögonen, för jag hade ingenstans bråttom – det var själva resan som var viktig. (Läs: kyla i bilen!) 😆

Jag vet inte om jag tidigare berättat (det har jag säkert, men jag tar det igen) att E bor på min “hemgård”. Hon var gift med min äldsta bror L, som dog i cancer för några år sedan. Han hade övertagit hemgården efter våra föräldrar. L och E fick aldrig några barn, och när nu E ska flytta tillbaka till L* ska A – min son! – ta över gården! 🙂

Han är full av flyttiver och har redan börjat köra dit saker. E har tömt ett rum inomhus där han kan ställa sina kartonger tills hon tömt bort det hon ska ha med sig, förutom alla uthus det går att samla saker i.

Andra bloggar om: , ,

*) L och E bodde tidigare i L, men sålde inte huset de hade – en enplansvilla – när de flyttade. Istället hyrde de ut det, men nu flyttar hyresgästerna, så E ska flytta tillbaka dit.