Inte helt lätt att få rätt

Den här annonsen hittade jag på Fejjan. Lite kul, för jag trodde inte svart räknas som en ljus färg? 😆

Förutom det har jag hunnit vara och klippa mig under lunchen. Jo, jag hann slänga i mig ett par mackor också, medan jag lyssnade på en (alldeles för kort) stund av ljudboken jag håller på med, “Du måste dö” av Peter James.

Planerna för eftermiddagen har grusats. Ett möte har först blivit flyttat och sedan inställt. Jahaja. Jag hoppas mötet flyttas till en dag då jag har tid och möjlighet att närvara. *rycker på axlarna*

Köksvecka

Min avdelning har köksvecka den här veckan. Jag har elegant svept förbi alla göromål igår, genom att kommendera M till köket när jag kommit på vad som behöver göras, men det berodde på att jag hade så ont i knäna (efter snöskottningen). Idag mår knäna mycket bättre, så jag får ta fler vändor till köket.

På förmiddagarna har vi en person som sköter köket fram till lunch (alla dagar, inte bara när vi har köksvecka) så det är bara att komma ihåg sysslorna på eftermiddagen. Det är ändå svårt att minnas att det är vår tur att sköta diskmasken och soporna, men vi turas om att komma ihåg det.

Andra avdelningar har att en enskild person har en viss dag, typ “A har måndagar”, men det funkar inte alls ibland. Det kan ju hända att personen i fråga är sjuk eller på kurs, och då tar ingen annan tag i det – “för det är ju inte min dag”. Då samlas disken i drivor, men det får respektive avdelning lösa själva.

Jag brukar ta mig en tupplur (på några timmar…) under kvällen framför TV:n, vilket innebär att jag är pigg och alert när natten blir till ny dag. Då brukar jag se “My 600 lb life” på TLC, med otroligt enormt överviktiga personer som sätts på diet och genomgår magsäcksoperationer. Där har jag en bit kvar, innan jag är i deras klass… En del har inte stigit upp ur sängen på ett par år, andra kan knappt stå eller gå. 😯

Gemensamt för de flesta är att de har s k “möjliggörare”, d v s någon som köper hem snabbmat, godis och kakor åt dem. Förälder, make/maka, barn – de är lika medskyldiga som den överviktiga personen. Det förstår jag inte. Om jag hade någon som parkerade sig i sängen och ökade till 300 kg, skulle jag köpa hem sallad, eller tvinga fettot att gå och handla själv. (Ja, jag är ett fetto själv, men inte alls på den nivån.)

Jag är helt fascinerad av att följa dem, men börjar nu ha sett de flesta avsnitten. De som visas vid midnatt är repriser av repriser av tidigare serier och “hur gick det sen”. Däremot visas en ny säsong på torsdagar, tidigare på kvällen, som jag försöker komma ihåg att se. Vi får väl se hur länge jag ids följa den här serien, jag byter ju inriktning på TV-serier då och då. 😉