Mamma Mia

Under de svettiga dagar och nätter jag haft semester, har jag äntligen tagit mig i kragen och sett Mamma Mia! Den har några år på nacken (för att inte tala om musiken… 😉 ) men det har helt enkelt inte blivit så att jag sett den förrän nu.

Visst har jag blivit triggad av reklamen inför premiären på Mamma Mia 2, det är väl därför jag till slut tog itu med saken. Ifall jag skulle få för mig att gå på bio, måste jag ju ha sett den första filmen först, så jag hänger med i historien. Inte nu för att det var särskilt mycket till historia, men ni fattar hur jag menar. 😉

Problemet är att jag sett ett klipp från MM2 där Cher (!) slaktar “Fernando”. Jag tror inte jag kan se hela den scenen utan att gå i bitar. Låt mig påpeka att övriga skådespelare inte är valda för sina sångröster (jag kommer alltså aldrig att köpa soundtracket till någon av filmerna *ryser* ) men jag hade väntat mig mer skönsång av Cher, som faktiskt är känd som sångerska.

Nåja, filmen är ju bara ett enkelt nöje, så jag ska inte haka upp mig på smådetaljer i en film jag inte ens sett. 😆 Men nog är den äkta varan många gånger bättre:

Andra bloggar om: , ,

En klar vinnare

Jag var på bio igår, även om jag-ska-bara tog längre tid än väntat; jag fick skynda mig ordentligt för att hinna i tid. Det var det väl värt!

Frances McDormand var enastående i rollen som sörjande mor, och de andra skådespelarna hamnade helt i skuggan av hennes fantastiska framträdande. Gå och se den, om du inte redan gjort det! Jag hoppas verkligen hon kammar hem en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för den här filmen – det är hon så väl värd.

Jag var mest orolig att jag inte skulle orka hålla mig vaken (brukar ju sova under kvällen) men det var inga problem. Tvärtom var jag så uppskruvad när jag kom hem, att jag aldrig höll på att komma mig i säng. Det blir nog ett bakslag ikväll, men det kan jag leva med. 😉

Från det ena till det andra, när jag kom hem efter jobbet igår var hela gården prydligt skottad! Det var – förstås – A som varit i farten, passade på att skotta när han ändå passerade och såg att det behövdes. Själv har jag tagit två dagar på mig att skotta bron, och den är så full av fasttrampad snö att jag nästan skäms. 😳 Nu kan man åtminstone ta sig upp- och nedför bron utan att vricka fötterna av sig på alla knölar (jag fick bort de flesta) men den ser inte bra ut… Nåja, snart är det vår och snön tinar bort.

Nyttig på natten

Som vanligt somnade jag när jag skulle se “En plats på landet” igår. Sov gott till runt 23, då jag vaknade och svor inombords – jag hade ju tänkt göra undan att duscha och tvätta håret under kvällen för att slippa fara till jobbet med blött hår i denna kyla! Nå, jag insåg att jag ändå skulle vara pigg i några timmar efter tuppluren första delen av skönhetssömnen, så jag hoppade i duschen mitt i natten.

Efter att ha duschat, laddat kaffebryggaren och annat småplock, gick jag ut och tog mig en rök strax före midnatt. Det var stjärnklar himmel, så jag satt och studerade Orions bälte (en av de få stjärnbilder jag vet vad de heter) och filosoferade, medan jag hörde en bil komma till äldreboendet bredvid Snigelskalet.

Nattsköterskan*, antog jag, och funderade inte mer på det – tills larmet på bilen plötsligt slog igång! Personen hade hunnit gå in, men jag tänkte att larmet kanske hördes även inomhus. Bilen blev tyst, men stod och blinkade. Jag rökte färdigt, och precis när jag skulle gå in slog larmet igång igen.

I vanliga fall hade jag inte brytt mig, men när det är -25 grader kan en larmande bil tömma batteriet rätt fort, så jag ringde till äldreboendet och talade om att nattsköterskans bil stod och larmade.

Nu tror personalen säkert att jag sitter och håller koll på dem, men jag hade inte märkt larmet om jag inte varit ute precis när det slog igång. TV:n (och mitt döva öra) tar effektivt kål på ljud från omgivningen. På sommaren, när fönstren är öppna kan jag höra larm ibland, men då bryr jag mig inte.

 

*) Vi har två äldreboenden, så sjuksköterskan alternerar mellan dem under natten.

Inte bra

Mina knän känns verkligen inte bra idag! 🙁

Jag har ännu inte tagit fram kryckan, tänkte vänta tills jag är hemma. Där kan jag valsa runt med min krycka hur mycket jag vill, utan att behöva förklara för alla jag möter varför jag använder den (katterna bryr sig inte).

Det känns – förstås – värst när jag suttit stilla och ska komma igång igen. Ni som har sett Zootopia (som “på svenska” döpts om till “Zootropolis” av någon anledning?!?) minns säkert sengångaren Flash? Han är extremt snabb, jämfört med hur jag känner mig när jag hasar fram över golvet, ett stapplande steg i taget. Gamlingarna på äldreboendet skulle varva mig så det visslar om det! 😆

Andra bloggar om: ,