Hupp!

Jag har gjort av med massor av pengar idag igen, och jag har inte ens varit i närheten av IKEA. Istället har jag servat bilen, efter X antal tusen mil och inför vintern, och *poff* där försvann pengarna i fjärran.

Nå, jag ska inte klaga. Det är ingen som tvingar mig att serva bilen, och jag har pengar kvar. Kommer nog att ha råd att äta ända till nästa lön. Jag behöver ju inte äta oxfilé varje dag. (Den uppmärksamme kommer även att märka att mina uteluncher från grillen och liknande ställen minskar markant i antal.)

För övrigt blev jag bjuden på lunch idag. Smörgåstårta serverades, och jag placerade mig så jag fick den bästa utsikten: genom köksfönstret ner mot älven, hemma hos en jobbarkompis. Smörgåstårtan var supergod (från caféet jag ibland lunchar på), sällskapet var gott, och en liten kissemissekatt charmade oss allihop.

Smärta

Jag har ryggskott, eller vad det ska kallas. Det började med lätt smärta i morse, sån där “jag måste ha sträckt mig lite igår”-smärta, som senare har utvecklats till en riktig pina.

Snart tror jag att jag går över till äldreboendet granngårds och snor någons rullator, att ha med som ständig ta-mig-upp-från-sittande-hjälp. Det är inte kul att skrika av smärta när jag a) sätter mig på toaletten eller b) försöker resa mig därifrån…

Nu har jag försökt proppa mig full med Alvedon, som var det starkaste jag hade hemma, för att orka duscha. Lika bra att göra bort duschandet ikväll ifall jag är lika dålig i ryggen imorgon. Ev ringer jag en kompis för starkare piller i morgon bitti, vi får se hur det hela utvecklar sig.

Och jag skulle inte ha satt mig framför datorn… Men här har jag åtminstone ett stabilt skrivbord att stödja mig på när jag ska upp. (Liten tröst.)

Andra bloggar om: ,

Ett annat liv

Det sägs att katter har nio liv.

Sniglar har jag ingen aning om hur många liv de har, men själv är jag nu inne på mitt femte, ungefär. Och jag är inte färdig än…

Jamen, det är ju så! Räkna själv:

  1. Barndomen.
  2. Ungdomsåren.
  3. Eget hem och egen familj.
  4. Ensamstående mamma.
  5. Singel med vuxna barn.

Hur många liv har du använt?

Andra bloggar om:

Just idag är jag

Jag bara är.

Flänger mellan olika jobbuppgifter, en del mer brådskande än andra. Funderar på lunchen (vad och var ska jag äta idag – inga rester hemma), trots tårtan vi bjöds på till förmiddagskaffet. En medarbetare slutar nästa vecka och går vidare till ett annat jobb. Annars bjuds det inte på tårta, förutom när någon fyller jämna år.

Jag har hunnit prata med båda juniorerna idag. B ringde och gav mig anledning att bli stolt, sådär riktigt mammastolt med tårar i ögonen över min duktiga dotter. A ringde och ville ha veckans matsedlar för olika matställen… Men han har gjort mig stolt under veckan när han rensat garaget och kört undan skräpet (det åkte iväg igår efter jobbet).

jag har väl inte så mycket att vara stolt över själv, just nu. Vanlig vardag, fast det är fredag, inget anmärkningsvärt på gång. Inga stordåd har blivit gjorda, annat än att jag demolerat M:s skrivbordsstol. Inte mycket att skryta med. Den var redan trasig. 😉

Andra bloggar om: ,

Trött

Det hjälps inte. Hur mycket jag än sover så vill jag bara sova mer.

I morse snoozades det aningen för många gånger, fastän jag lade mig tidigt igår. Jag hade lugnt kunnat sova flera timmar till.

Jag tror det är flera faktorer som spelar in, som gör mig trött. Det blir tidigare mörkt på kvällarna, det är mycket att göra både jobbmässigt och privat, jag är helt enkelt i dålig form. Det ständigt dåliga samvetet, fyllt med både “måsten” och “borden”, gör inte saken bättre.

Jag kanske skulle hoppa på en-kvart-om-dagen-tänket; om jag städar en kvart om dagen så blir det inte så mycket på en gång. Välja ut och göra det jag bestämt mig för i exakt en kvart (ställa äggklockan). Rensa av köksbänken eller dammsuga eller städa badrum eller torka fönsterbrädor eller vika tvätt – vad som helst, men bara en kvart.

Promenerandet borde jag ta upp igen*. Att gå en omväg på väg hem från jobbet skulle funka, det har jag provat under en period förra hösten. Enda problemet med det är att jag helst skulle vilja promenera i andra kläder än de jag har på jobbet. Jag kan förstås börja ta med mig träningskläder och byta om på jobbet innan jag går hem, men… Oj, vad latmasken gnager!

Vi har friskvård på jobbet, som man kan utnyttja i form av t ex promenader, under en timme i veckan. Timmen går att dela; istället för en entimmes promenad kan man ta 2×30 min eller 3×20 min. Nu är jag väldigt dålig på att utnyttja friskvården, men om jag styckar upp timmen i mindre bitar kanske jag kommer igång med både friskvård och prommisar? Två flugor i samma smäll!

Mina gamla föräldrar tar också mycket tid och utrymme i min sfär. Jag har skurit ner på besöken hos dem med hälften, men skulle behöva skära ännu mer. Där gnager det dåliga samvetet ordentligt. Antingen ägnar jag dem för mycket eller för lite tid. Det blir aldrig balans, hur jag än gör.**

*skakar på huvudet* Det måste vara tröttheten som gör mig så surrig och snurrig, just nu. Det känns som om jag inte kommer fram till något även om jag försöker. Visst, jag ser de briljanta (?) idéerna om vad jag kan göra för att komma igång, men vill ändå bara gå hem och lägga mig och sova i ett dygn. (Att jag vaknade och trodde det var fredag idag gör ju inte saken bättre.)

Det känns säkert bättre imorgon, eller kanske redan efter lunch?

*) Föreställ er en slapp lina som ligger ringlande efter marken. Då och då böjer jag mig ner och nappar tag i den, för att snabbt släppa den, så den faller ner i nya kringlor. Den där linan är mina prommisar. Jag slutar med dem lika fort som jag börjar. Det gör att jag inte upplever någon förbättring av konditionen, vilket gör mig ännu mer motvillig att börja om med promenaderna igen.

**) Från att ha besökt dem 6 dagar/vecka har jag dragit ner till mån-ons-fre. Jag tycker ändå det är för mycket, men tar det lite lugnt med att minska ännu mer just nu.