Måsten och borden

Vad jag MÅSTE idag:

  • Tvätta

Vad jag BORDE göra:

  • Tömma diskmasken
  • Handla mat

Vad jag KOMMER ATT göra:

  • Slappa framför TV:n och datorn. Eventuellt – om vädret blir soligare – slappar jag även ute på bron med min hörbok.

Givetvis går alla måsten, borden och kommer-att att samordna. Jag ska ju fylla ut tiden medan tvättmasken arbetar med någonting, eller hur? 😉

Andra bloggar om: , ,

Ett avslut

Jag tänker inte sluta blogga – så lätt blir ni inte av med mig – men jag blev inspirerad till ett inlägg av en annan blogg jag läste, som funderade på det.

Det är inte enkelt att sluta, speciellt inte när man hållit på ett tag. Visst händer det att annat kommer emellan, så bloggen blir vilande eller faller i träda – det ser jag ju på mina egna listor med favoriter jag följer. En del har bara slutat, rätt upp och ned, utan ett ord, andra har t ex skaffat intressen eller ändrat livsbetingelser som tar mer tid, de har inte tid att blogga längre.

Personligen har jag ett behov att skriva, och om jag inte bloggade – vad skulle jag skriva då? Jag har släppt drömmen om Den Stora Romanen, främst för att jag har alldeles för dålig fantasi, så vad finns kvar? Mailbomba mina vänner med både e-post och snigelpost?

Emellanåt drabbas även jag av bloggtorka. Hittar inget att skriva om. De få idéer som dyker upp, dör ut innan jag ens hunnit sätta fingarna på tangentbordet. Andra dagar forsar inspirationen över mig i väldiga vågor, vilket – paradoxalt nog – också kan framkalla bloggtorka. Det blir “för mycket” på något vis.

Det bästa med en blogg är den respons man får! Även om det är en kort kommentar (typ “Hej, kul blogg. Läs min också.”) så är den en hälsning från någon “där ute” som läst och åtminstone brytt sig i de få sekunder det tar att kommentera. För visst är det härligt att bli sedd?

Själv gillar jag bäst att följa personliga bloggar, de som handlar om allt och inget och lite till, d v s livet. Med eller utan dramatik, men med mycket känsla, livsglädje och en vilja att upptäcka. Jag skulle verkligen bli ledsen och känna det som att jag förlorat en nära vän, om någon av mina favoriter slutade blogga – även om vi aldrig träffats annat än via våra bloggar.

Tyvärr gör väl de flesta som jag gör: läser ofta andras bloggar, men kommenterar sällan. Det har jag full förståelse för. 😉 Ett stort tack till alla läsare som följer mig, oavsett om ni kommenterar eller inte, vill jag ändå ge!

Andra bloggar om: , ,

Planering är A och O

Jajamensan, med bra planering så löser sig allt!

Jag trodde jag skulle få köra en “Jesus-med-bröden-och-fiskarna”-variant av middagen idag, men en av gästerna tar ingredienser med sig. Det ska nämligen inte bara bli middag, det ska även bli lunchburkar till imorgon…!?

Inte nog med det, jag ska först förbi till päronen. Och. Det. Tar. Tid. Idag har jag några brev (räkningar) som måste lämnas på rätt ställen, och så måste jag sitta och vara sällskapsdam en stund. Dessutom ska jag kolla vilken sorts batteri det är i farsans nummerpresentatör, eftersom det tagit slut.

Disk- & tvättmask ska köras ikväll, tvätt ska hängas på tork, respektive plockas in i skåp & lådor (jag vek den när jag tog ner den från strecket igår), och jag borde handla. Måste även ha en konferens med syrran om vem som ska laga vad åt påskgästerna, så jag kan förbereda så gott det går.

Får inte glömma att sätta MP3-spelaren på laddning av både batteri och bok ikväll, då båda tog slut under lunchen. Egentligen skulle jag kunna köra undan returpapper och tomma kattmatburkar till återvinningen ikväll också, men jag tror faktiskt inte att jag ids.

Jag steg upp kl 02:22 (fråga inte!) och har fått ihop ytterligare ca 30 minuters sömn (sammanlagt) innan väckaren ringde 06:00, så jag är rätt mör idag. Vet knappt ens hur jag ska avsluta detta inlägg. 😉

Stela leder

Jag är lite stel i lederna idag. Inte av simningen igår (ja, jag ska sluta tjata om den), utan bara-för-att. Under några dagar har jag varit väldigt stel i knän och höfter, har knappt klarat trappor.

Det kan bero på den halka som tidigare varit. Då spänner jag mig i leder och muskler när jag går ute, så pass att jag får ont av det i flera dagar efteråt. Annars kan det vara vädret eller åldern eller vad som helst som påverkar.

Det är främst höger höft som spökar. Eftersom jag haltar iväg utan käpp/ krycka/ stavar/ stöd så belastas då vänster knä extra mycket. Nu tycker jag att det “knasar” i knät, men det är väl min hypokondriska sida som slår till. Jag har alldeles för lätt att känna efter. 😉

Andra bloggar om: ,