Vård av barn

Jag har haft vård av (vuxet) barn idag, d v s en oväntad oplanerad semesterdag*.

B föll och slog i bakhuvudet rätt rejält när hon åkte snowboard igår. Hon tänkte inte närmare på det just då, utan fortsatte att åka – hon var ändå blåslagen överallt efter alla vurpor i den isiga backen. På kvällen började hon må illa, rejält illa, och när hon insåg att det kunde vara hjärnskakning ringde hon kavalleriet mamma.

Så, kl 2 inatt hämtade jag henne och tillbringade större delen av natten med att höra henne kräkas en gång i kvarten, ungefär. Vårdcentralen kontaktades idag, och hon fick order att vila sig och höra av sig imorgon om hon inte mår bättre då.

Efter dagens vila – både hon och jag har sovit några timmar – mådde hon så bra att hon t o m kunde äta lite youghurt ikväll. När hon kände att benen bar och illamåendet gått över ville hon åka till sin lägenhet, så nu är vi åtskilda igen.

Jag hoppas hon inte blir sämre igen, utan att det hjälper med att vila sig några dagar.

UPDATE
Jag har ringt henne idag (tisdag) och hon verkar vara rätt OK. Kommer att plåga henne med fler uppringningar under dagen. 😉

Andra bloggar om: ,

*) Det är mycket möjligt att man kan ha “vård av anhörig” vid ett sådant här tillfälle, men glöm att jag skulle försöka få något av FK. Jag har ju semesterdagar att använda.

Skrivkramp

Det är lustigt. Under kvällar och helger, då jag har gott om tid att skriva inlägg om allt möjligt, drabbas jag av akut skrivkramp. Eller idétorka, kalla det vad ni vill. 😕

Jag drabbas jämt av små snilleblixtar som ger blogglust, men innan jag kommit så långt att jag sätter mig vid datorn är både snilleblixt och blogglust borta. Livet med en blogg är inte lätt, speciellt inte när man hållit på så länge som jag har gjort*. Allt jag gör/hör/ser/upplever är ämnen till blogginlägg och min första tanke är alltid: – Kan jag blogga om det här?

En del nya läsare har tillkommit under åren, medan andra har fallit bort. Precis så ser det ut i listan med bloggar jag själv följer; då och då rensar jag bort de jag anser inte är intressanta längre. Ibland börjar man följa en blogg, som sedan utvecklar sig till något helt annat än det man fastnade för från början. Ibland slutar någon skriva, av en eller annan anledning.

Själv kan jag inte sluta skriva! Att skriva är som att andas för mig – helt otänkbart att sluta med! 😉 Vad som hänt, i takt med att mitt bloggande ökat, är att mitt skrivande-för-byrålådan helt stannat av. Det verkar som att jag behöver uppnå min dagliga dos – och sedan blir det inte mer. Den där boken jag alltid tänkt skriva blir aldrig av.

Men, på sätt och vis så är ju den här bloggen en roman: följetongen om mitt liv! OK, jag skriver inte om allt, men det skulle jag inte göra i en “vanlig” roman heller. Ni som läser får dessutom nöjet (?) att följa skapandet i direktsändning! 😆

Nu tycker jag att ni som orkat läsa ända hit fyller i enkäten i högerkolumnen. Det tar inte lång tid: ett par klick, bara, och sen får ni surfa vidare.

*) Jag har faktiskt glömt när jag egentligen börjat blogga, men det var i början av det här århundradettusendet – någon gång mellan 2001-2003 skulle jag tro.
Då använde jag ett, av flera kommande, gratisställe som jag sedan vandrade vidare ifrån. Bytte bloggadress några gånger. Det enda som följt mig genom åren är faktiskt snigeln. 😉
Egen domän sedan ett par tre år, där jag kraschat bloggen några gånger (t ex vid uppgraderingar) så jag tappat det jag tidigare skrivit. *rycker på axlarna* Ingen större förlust.
Jag fyller ju på med mera svammel allt eftersom. 😉

Sommarregn

Helt plötsligt, mitt i vintern, känner jag en längtan efter sommarregn. Ljudet av regndroppar som smattrar mot löven, doften från den regnvåta marken… Jag blir lite knäpp ibland, jag vet. 😉

Igår raggade jag upp C och släpade med henne till GK:s i M, en betydligt mindre variant av Gekås i Ullared. Där shoppade jag loss för fantastiska 150 kronor, och fyllde behoven av bl a tvättmedel, schampo och hushållspapper. Så kan man också tillbringa en lördag mitt i vintern, och före lön.

Dagens shopping blir på Konsum: mat åt människor och djur ska inhandlas för de kronor som finns kvar på kontot. Januari är en lååång månad, speciellt när man sprättar iväg mycket pengar redan före jul. Då dröjer det länge innan januarilönen kommer som en räddande ängel. Och det är samma visa varje år – att jag aldrig lär mig! *skakar ilsket på huvudet*

Trots mager kassa kan jag ändå, med hjälp av diverse extrapriser, laga “ordentlig” mat*. Idag tänkte jag se om det finns någon benfri kottlettrad (ett av veckans extrapriserbjudanden) kvar, annars kanske jag lyxar till det och köper en bit färdiggrillad karré** som jag kokar potatis och gör sås till. Lite sallad eller djfr gröns som kronan på verket – så står maten på bordet!

Eller också blir det något helt annat, det beror på vad jag hittar i affären. Jag kan hinna ändra mig flera gånger. Det blir i vilket fall som helst ananaspaj till efterrätt, då jag har en burk creme fraiche i kylen som jag måste använda idag.

Jo, jag vet, jag är så himla tråkig idag. Pratar mat = hungrig, dessutom har jag en spännande bok på gång.

Andra bloggar om: ,

*) D v s inte bara te & smörgås, eller fil & flingor.

**) Det finns billigare alternativ till mat, men det är snabblagat när karrén är färdiggrillad. 😉

Inte bra

Jag skulle ha en trevlig TV-kväll (tänka sig, så ovanligt…) med froppisen på magen och något gott att tugga på. De planerna sprack direkt.

Froppisen surade ihop direkt och ville inte alls vara med på noterna.

Froppisen surar
– Glöm din dröm!

Jag försökte hitta något gott i köket och upptäckte äpplen. Sköljde och klyftade och lade i en tallrik – perfekt TV-godis!

Inte alls. De var väldigt smaklösa och mjöliga och usch och fy och blä. Rena pajäpplen, då pajen jag gjort tidigare blev god, men inga äpplen att äta utan tillagning.

Dåliga äpplen
Glöm TV-godiset också.

Jaha. Då blir jag “tvungen” att äta upp det som är kvar av äppelpajen, som jag tänkt spara till imorgon.

Ajdå. Så synd. :mrgreen:

Frusna kattrumpor

Så här års täcks min bro* av frusna kattrumpor. För den oinvigde: det är de frusna avtryck en katt lämnar efter sig i snön när den väntar på att få komma in.

Innan snön är bortsopad:

Frusen kattrumpa 1

Efter att snön sopats bort:

Frusen kattrumpa 2

Ett tränat öga ser fortfarande avtrycket, nu i form av is. Mitt tränade öga ser att det är madamen som suttit där. 😉

Andra bloggar om: , ,

*) Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: med “bron” menar jag “trappen”. (Ifall någon behöver översättning.) (Och, ja, vi har broar också, över älven.)