Rensa rensa

Min flytt är äntligen färdig. Idag flyttades bokhyllorna över till mitt nya rum så nu kan jag börja fylla dem med allt jag samlat på bordet – förutsatt att jag rensar bort gammalt tjafs ur hyllorna först.

Jag är en riktig samlarnatur. Måste ha varit ekorre i ett tidigare liv, för jag hittade mycket smått & gott i högarna jag rensade igenom. Det är ju så att om man lägger ifrån sig ett papper på kontoret, så växer det på sätt och vis fast, och börjar föröka sig.

För att inte tala om allt annat som samlas. Material från sedan länge glömda kurser och sammanträden, fyllda skrivblock som kan vara bra att kolla i senare, pärmregister med en flik borta – listan över alla “skatter” jag hittat idag kan göras oändlig.

Jag har rationaliserat bort (och tömt) ett dussin pärmar, och fler finns att rensa/arkivera (jag slänger inte allt, en del material måste sparas ett antal år). En gallerkärra är fylld med sånt som ska köras i papperstuggen, och en kartong med returpapper som inte ska tuggas står och väntar på tömning.

Problemet blir bara att hålla ordningen när den väl infunnit sig. På kontoret kan jag dessutom inte skylla på att det är juniorerna som gräver om och drar fram saker. Nej, här är det mina jobbarkompisar som springer på mitt rum och flyttar saker hela tiden… 😉

WTF?!?

En av mina gamla favoritfilmer (ja, jag är en sann romantiker) visades nyligen en natt. (Natten till idag eller igår eller förrgår – minns inte vilken.) Jag upptäckte det av en slump och satte boxen på inspelning, väl vetande att söndag skulle bli min titta-ikapp-det-jag-spelat-in-under-veckan-dag.

Bänkade mig i morse framför TV:n med en stor mugg te och massor av förväntningar. Nu skulle jag äntligen få veta hur den slutade, för den tidigare inspelade versionen jag haft på video… Ja, där tog bandet slut innan filmen gjorde det*.

Givetvis, självklart och helt enligt beräkningarna  – INTE! – så hade TV-programmet förskjutits några minuter så inspelningen slutade precis innan slutet av filmen. Jag blir galen!!! Nu får jag fortsätta att leva i ovisshet: fick de varandra till slut eller inte? *sliter mitt hår i förtvivlan*

(Okejdå, jag har beställt den men det tar några dagar innan den kommer.) 😉

*) En mycket typisk åkomma med våra videoband, beroende på att banden var 3:00 timmar och filmerna oftast 1:35 eller 1:40. Hur gärna man än ville så gick inte mer än en (fullständig) film in på varje band.

Inte igen

Nä-äh! Nu har jag sovit bort kvällen igen! *irriterad på mig själv*

Å andra sidan har jag faktiskt hållit mig vaken osedvanligt länge – utan minsta tupplur – både igår och i förrgår, så jag hade väl sömn som behövde tas igen. (Jag är faktiskt fortfarande trött.)

Ibland är jag riktigt snabbtänkt. På morsans avdelning av äldreboendet har det dykt upp en omärkt jacka i hennes storlek. Personalen frågade mig om den var hennes, och jag blev osäker. Syrran har stenhård koll på morsans kläder – men hon är ju några tidzoner bort, på semester i USA. Hur skulle jag kunna fråga henne?

Så föll poletten ner: jag fotade jackan med mobilen och mailade foton till henne när jag kom hem. Nästa dag hade jag fått svar att den jackan inte var morsans, så jag kunde ringa personalen på avdelningen och be dem fråga vidare.

Jag är så sugen att själv åka på semester några dagar, senare under hösten eller vintern. En långhelg, fredag till måndag, skulle vara lagom. Det tål att funderas på, men jag har några oanvända semesterdagar kvar… 😉

Andra bloggar om: , ,

Attitydproblem

Telefonförsäljare slutar aldrig att förvåna mig.

Igår ringde en kille, angående mitt orangea kuvert, och ville prata om fondplaceringar inför pensionen. Ingenting bekymrar mig mindre – och det talade jag om åt honom.

– Ja, med en sån attityd kan det ju bli…
 – Menar du på fullt allvar att du, en helt främmande människa, ringer till mig för att tala om att du har problem med min attityd?!?!?

Tystnad.

Där lade jag på. Han ringde inte igen.

:mrgreen:

Andra bloggar om: ,