I valet och kvalet

Jag har ju inte vett att vara hemma när jag blir sjuk. Då jag inte har någon feber, utan “bara” allmänna förkylningssymtom, så gick jag till jobbet i morse. Det nästan så att jag ångrar mig lite nu, men jag ska härda ut ett tag till.

På grund av snuvan har jag avsagt mig en arbetsuppgift idag, den får skjutas till ett friskare tillfälle. Jag handlade igår och har bunkrat upp med mat (åt både mig och katterna) så jag kan bli liggande några dagar om förkylningen skulle bli värre.

Igår låg jag till sängs redan före 21:00 (spelade förstås in CSI) och har – med hjälp av nässpray och diverse andra mediciner – sovit som en stock hela natten. Jag kommer t o m ihåg vad jag drömt: jag och juniorerna har varit på besök hos Alice Cooper?!? Febermardröm? Vaknade i alla fall med Poison nötande i hjärnan…

Snöstorm

Ojdå! Det hade visst börjat snöa inatt – jag fick knappt upp dörren i morse, då all snö pressats in mot just den väggen. Nu kan det vara läge att plocka undan blomkrukorna som fortfarande står kvar på trappen, de är i vägen när jag ska sopa bort snön. 😉

Blåsten har gjort min – hittills oskottade – gård till ett hav med ömsom isiga fläckar, ömsom djupa drivor. Hoppas blåsten ger med sig så jag kan sätta igång och skotta ikväll. Det är inte så kul att skotta lös snö när den virvlar tillbaka dit där man skottat rent.

Det blir så mysigt ljudlöst när bilarna sveper förbi efter gatan. Snön dämpar alla ljuden så man ser bilarna, men hör dem inte – som en stumfilm IRL. Det är säkert inte så kul att köra i snön, för när jag gick till jobbet kändes det som att gå i mjöl. Det liksom packade där jag gick, och det tog sin lilla extra tid.

Frågan är om jag ska kämpa mig till affären under lunchen eller om jag sparar tills arbetsdagen är slut? Jag avvaktar med det beslutet tills jag ser hur de kommit igång med snöröjningen framåt lunchdags. I vilket fall som helst måste jag handla idag. Jag har öppnat sista burken kattmat i morse. 😉

Andra bloggar om: ,

Dagen efter kvällen före

Femtiårskalaset jag var på igår var helt OK. Jag slingrade mig undan det mesta diskandet men hann ändå bli blöt på magen den lilla stund jag tog över vid diskbänken. 😉

Gott om folk, god mat, gott humör – kvällen var allt igenom lyckad! Speciellt uppskattad var den gubbkeps jag förärade jubilaren (den hade öronlappar och allt) men den allra bästa presenten, som gjorde honom mållös, var Resan. Alla har samlat till en Resa åt honom, en resa han drömt om i flera år. Den beräknas bli av under 2010 så han hinner spara ihop fickpengar också, för biljett och boende är fixat. 🙂

Det var många bekanta ansikten på festen, även om jag inte kommer ihåg namnen till alla. 😉 Som jag brukar säga: det har flutit mycket vatten under broarna sedan vi senast sågs… Jag iddes inte ens irritera mig på folk som kallade mig syrrans namn (ser jag ut att vara 60???) (Tyst, Jontas, jag vill inte höra din åsikt i den frågan… 😉 ) då jag själv tog fel flera gånger. Det är ju så att minnesbilden av någon man sett för drygt 20 år sedan inte åldras.

Eftersom jag inte dricker var jag bara trött idag, inte bakis. Jag har, trots det, inte gjort något som helst vettigt utan bara slappat framför TV:n hela dagen – och jag är inte färdig än. Måste ju hinna se allt jag spelat in under veckan. 😉

Jag förstår inte. Båda juniorerna har ringt och kollat om jag hade någon mat hemma, och så gnäller de på att mitt kylskåp är tomt. Deras egna kylskåp, då? *hrm* Måste ha blivit någon miss i deras uppfostran. Kan inte förstå var de får sådana fula vanor ifrån. *host host harkel*

På tal om hosta, jag både hostar och har väldigt ont i halsen idag. Ingen feber, men det fattas bara att jag skulle dra på mig någon sorts förkylning lagom till semestern. Det har kokats mängder av te i snigelskalet idag men vi får se hur det hela utvecklar sig. Även om jag hållt mig inne idag så måste jag gå ut imorgon.

Ljus, ljus, strålande ljus

Idag har jag provat – för allra första gången – att tända de ljuslyktor jag tidigare köpt på IKEA för att ha här på jobbet. Det blev nästan mysigt på kontoret! (Med det menar jag att det trots allt bara är ett kontor, inget bekvämt bostadsutrymme.)

Kaffemaskinen är nu flyttad till det temporära fikarummet, åtta steg från mitt, men då det inte är kafferast än har jag inte provat om den funkar. Det verkade som att vaktisarna provade automaten innan de försvann, men ännu återstår att se hur de lyckats med flytten.

Snart är änu en arbetsvecka förbi. Kvällen ska ägnas åt att prova kläder och drabbas av jag-har-ingenting-att-ha-på-mig-syndromet inför partyt jag anmält mig till imorgon kväll. Nå, jag har kollat lite, och har insett att det är diskvänliga kläder jag behöver. Det blir diskho för mig, inte disco. Så går det när jag har äran att vara syster till festfixaren. Ni som kommer dit kan spana efter personen med en stor blöt fläck på magen i diskbänkshöjd – det är jag. 😉