* Snigel *

Under en tid har jag hört kluckande ljud från avloppssystemet, speciellt det i diskbänken. Allt har ändå fungerat som det ska: vattnet har runnit ut och kluckningarna har ibland hörts utan att jag själv spolat något (kanske grannarna?) på väldigt länge.

I morse försov jag mig 🙄 och rusade ner i källaren för att hämta en klänning som hängt på tork i några veckor. Hoppsan, det har visst tryckt upp vatten – med tillbehör – ur ett avlopp där nere! Hur mysigt som helst – eller kanske inte…

Vattnet hade i alla fall runnit tillbaka ner i avloppet, men lämnat en kleggig sörja efter sig över pannrumsgolvet. Jag bestämde mig för att ta hand om det någon annan dag (läs: ringa rörmokaren) och rusade vidare genom tvättstugan för att få tag på kläderna jag skulle ha på mig.

Där hittade jag nästa överraskning: madamen har tydligen spytt upp en stor hög kattmat (hon spyr när hon hetsäter) som låg där – och hade möglat… Som ni förstår går jag inte ner i källaren så ofta. Det får jag sota för nu. Kvällen är räddad; jag har en date med skurhink & Klorin.

Jäkla avlopp och jäkla katter! 👿

[tags]avlopp, kattspya, mögel, rötmånad[/tags]

Ikväll tänker jag för en gångs skull gå och lägga mig a) i sängen, inte på soffan, dessutom b) i rimlig tid, inte mitt i natten. Det är så klart en bra bok som lockar mig i säng så tidigt. 😉

Problemet är att jag har två bra böcker att vältra mig i sänghalmen med. En som jag lyssnar på, en som är i pocketformat. Svårt att välja vilken jag ska ägna mig åt, men jag tror jag börjar med pocketboken. Lite lättare att hitta var jag slutade senast, om jag somnar med näsan i den.

Ljudböcker är besvärligare att somna ifrån. Speciellt om jag då och då vaknar till, och mellan varven drömmer in lite egen handling i historien…! 😀 Det har blivit en del oväntade slut i böcker, som gjort att jag fått börja om med lyssnandet igen…

Det är lugnt och fridfullt här ikväll. Jag kan inte ens höra några trimmade mopeder eller basgången från någon som spelar bilstereo alldeles för högt, trots att jag har fönstren öppna (med myggnät* i, förstås). Grannens hund skäller då och då, oftast när någon annan hund promenerar förbi med husse eller matte i koppel, men den tystnar när rivalen försvunnit utom synhåll.

Det är ungefär det mest spännande som händer en vanlig tisdagkväll i Snigelland. En perfekt kväll att ligga i sängen och läsa! 😎

UPDATE
För övrigt har jag lagt upp en ny fråga att svara på i högerkolumnen. Sätt igång! 😉

[tags]läsa böcker, ljudbok, Huvudjägarna, Jo Nesbø, pocket, Alfahannen, Katarina Wennstam, fridfullt[/tags]

*) Mänsklighetens bästa uppfinning!

A lånade min bil för att åka till L igår. Väl där så ”råkade” han besöka sin syster på jobbet och köpte en smartphone av henne. Han kunde väl inte hålla sig längre, även om han haft svårt att bestämma sig. (Att det skulle bli en Sony Ericsson hade jag kunnat förutspå – han gillar deras prylar.)

Själv tackar jag min lyckliga stjärna för skärmskyddet B tvingade mig att köpa och sätta på displayen till min mobil. Igår upptäckte jag en DJUP repa i den plasten, som sparade massor med pengar åt mig (plasten, alltså – inte repan), då displayen är dyr att byta ut om den går sönder.

Jag har tidigare varit väldigt anti-mobil och knappt använt mobilen, annat än vid enstaka tillfällen. Nu kan jag inte leva utan den och har svår ångest om jag måste stänga av den. Ungefär. 😉

Jag har också varit väldigt anti-Facebook, men föll till slut för trycket och gick med. Ibland undrar jag verkligen varför. 🙄 Jag skriver sällan något själv, utan är mest bara in och kollar på småskvallret folk sprider omkring sig, typ: ”idag har jag bakat bullar”, ”årets första dopp”, m fl små meningslösheter.

Twitter vet jag inte ens vad det är, men ids inte undersöka saken. Antar att det är som ett begränsat FB, ungefär – max 140 tecken eller så? Nu tänker jag – förstås – säga att jag inte tänker börja twittra heller, för det känner jag verkligen inte för att göra. Jag vill breda ut mig i text (och tal…) även om jag vet att de bästa texterna är de korta, kärnfulla, inlägg somliga andra gör. Kalla mig gärna pladdrig, men det är sådan jag är.

[tags]The Phone House, Sony Ericsson Xperia Neo, smartphone, display, mobil, Facebook, Twitter[/tags]

Så var det äntligen dags! Syrran och jag hade laddat batterierna och rannsakat våra samlingar för det ultimata lasagnereceptet. Nu var stunden kommen. Vem gör den bästa lasagnen, hon eller jag?

I sista sekunden smögs en joker in i leken, i form av A, som också skulle få visa sina talanger vid spisen. Viss samordning krävdes, med tanke på antalet formar, personer i juryn och ugnar som fanns att tillgå.

Och så blev det oavgjort. 😕

(Men jag vet ju att min var godast – det tyckte då jag, i alla fall! 😉 )

*skrattar* Det var trots allt ett väldigt trevligt tillfälle att få umgås med nära och kära – till och med A följde med mig! Lasagnen var bara en utmärkt ursäkt för att samlas.

Under natten har jag vaknat, vid halv 3, av att det regnade – det fullkomligen öste ner, och åskade lite grann. Härligt! Äntligen! Idag är det mulet, men klibbigt. Allt är klibbigt av den fuktiga luften. Kläderna stramar på kroppen (och det beror inte på lasagnen igår) och mina armar/handleder fastnar mot bordskanten. Riktigt rötmånadsväder. Bläh!

Jag kan fortfarande inte fatta det hemska som hänt i Norge, men försöker låta bli att tänka på hur det känns för de föräldrar som aldrig får hem sina barn från sommarlägret igen… *skakar på huvudet* Nej, jag vill verkligen inte tänka på det! Igår var det nyhetssändningar hela dagen, men idag har jag inte igång varken TV eller radio, för att slippa höra.

[tags]lasagne, the lasagna war, regn, åska, rötmånad, Norge, Oslo[/tags]